Embracethis

Jag och Amanda har varit kompisar sedan trean. Då jag började i spår tre. Tror vi började bli riktiga kompisar då vi byggde kojor tillsammans och smällde smälpulver eller vad det nu hette bakom skolan vid kojan. Riktigt busiga var vi på den tiden. Nu har det gått nio år och vi är fortfarande kompisar.

Kom på i morse att jag skulle skriva ett inlägg om Amanda då hon som vanligt skickade något retsamt sms. Fick ett mms då jag sover på nattbussen. Det där är så typiskt Amanda. Hon älskar verkligen att retas. Men trots det blir vi nästan aldrig osams. Sura fast inte sådär osams så vi inte pratar på två veckor. Vi har varit riktigt osams en gång och det var på Emmaboda då hon sprutade parfym i mitt öga. Vi skrek så högt på varandra att de i granntältet kom och frågade om vi var okej. Så arg har jag aldrig varit på Amanda. Men det slutade med att vi båda grät, kramades och missade SMK.

Att gå på stan med Amanda kan vara både bra och dåligt. Bra för att det alltid är kul att gå på stan med Amanda och ge varandra smaktips. Dåligt för att vi oftast gillar samma kläder och då blir " vem såg den först". Så det gäller att hitta de snygga plaggen först.

När vi gick i Ene var vi jämt. Tror vi aldrig var utan varandra då.Många trodde vi var syskon. Trots att jag själv tycker vi inte alls är lika. Inte lika i utseendet i alla fall. I settet kanske. Men det jag vill komma fram till är att jag alltid kommer gilla Amanda. Trots att hon alltid ska retas. Hon är som en syster som alltid ska reta en men hon finns för det mesta alltid där och vet om alla mina problem. Nog allt om mig. Därför är hon en av mina bästa vänner.   Sandra