Sådan far, sådan dotter?
Idag är det ju fredag. Och idag gick jag med på att jobba över frivilligt. En fredagkväll, fattar ni? Jag jobbade stängning, för att prata klarspråk; till klockan 22:00. Frivilligt!!!! Jag vill bara att ni ska fatta hur stort det faktiskt är. Men iallafall, när arbetsdagen var slut kände jag att det var på tiden att ringa far min, som slutat höra av sig (?), och berätta miraklet. Även det tycker jag är ett pluspoäng till mig. Medans alla andra häller i sig de första ölen här i Oslo ringer jag till pappa. Men det enda ljudet jag möts av är hög "dunkadunka-musik" och folk som skriker. Senare ringer han upp igen och berättar att han är på fest. Pappa är alltså ute och slirar en fredagkväll men inte jag?! Detta fick mig att komma och tänka på denna reklam. Jag börjar undra hur de egentligen klarar sig där hemma utan mig. Amanda
I mitt huvud är det alltså "Göran" som föreställer min pappa.
